Vi kom. Vi såg. Vi gick. Nej, inte riktigt så illa var det men nästan.  Vi fick ju svar på vår add på gumtree av Jennie som vänligt välkomnade oss till deras farm för lite plantering av jordgubbar, bananer och fikon. Dock berättade dem inget mer om jobbet än det och att vi tjänade $15/h men vi ville inte verka för "på" att fråga mer så vi svarade glatt att vi kommer! Exalterade gick vi direkt och bokade flyg och buss till Bundaberg. Ett ställe vi aldrig hört talas om tidigare. Vips så var vi där, måndag eftermiddag.   Malcolm, mannen i huset plockade upp oss och våra nästan 20kilosväskor för att köra ut oss till deras lilla farm ca 10 min från stan. Där fick vi en rundtur sedan lite te, kakor, lasagne och fruktsallad. Inte under hela den tiden, trots att vi frågade, fick vi veta något mer om jobbet... Hm. Jag ville veta NÄR vi skulle börja, HUR länge vi skulle jobba, VILKA dagar i veckan, NÄR vi skulle få betalt. Vi fick inte ens veta när vi skulle stiga upp på morgonen.. Vi hade så många frågor.  Dagen efter blev vi bjudna på frukost för herren hade sagt att vi inte behövde köpa något frukost, trots att vi frågade. Det var frun inte så måttligt glad över. Att behöva bjuda oss på frukost. Och här kan vi snacka om humörsvängningar! Ena sekunden var hon trevlig, andra fick vi onda ögat. Vi fick dubbla budskap hela tiden. Ville dem ha oss här eller inte? Dem bjöd ju ändå hit oss. Vi fick också veta att det jobb vi kom hit för att göra skulle inte kunna göras förran den 16e mars (det var den 7e då) Varför i helvete bad dem oss komma innan dess? Det var då vi förstod att vi var ett substitut för barn. Eller liknande. Vi kom som sällskap. Alla hintar vi fått. Dem pratade om dottern hit och dottern dit. Om Sarah, Sandra, Laura och en massa andra backpackers dem haft genom åren.. Vi var tyvärr inte där för att göra dem sällskap. Vi var där för hela "jobba-äta-sova" grejen.  På något sätt förstod dem att vi verkade jobbsugna så tills nu har vi fått göra skitgöra. Vi kom till Australien för att (bl.a.) plocka frukt. Vi kom till farmen för att plantera frukt. Vi har inte sett en jäkla frukt. Vi har rensat ogräs, krattat ogräs och sopat jord på en stor jäkla åker!! Vi har varit så smutsiga. Såhär smutsig har jag inte varit sedan jag var liten. Våra ben skulle kunna liknas med en väldigt dålig spraytan.  Men skit och hårt arbete är väl inte hela världen. Det skulle man väl kunna klara av. OM man hade motivation. OM man hade ett mål. Det hade inte vi. Båda har vi fällt en tår var där ute på åkern när vi insett att det är ett nerver-ending-job. Det var liksom inte värt det. Om jag gråter och mår dåligt på min resa är något fel. Gränsen är nådd. Något måste ändras.  Vi fick skjuts in till stan av frun. Klart uppenbart att hon var sur. Vi fick ett varsit kuvert stoppade i händerna på oss med 185 dollar sen drog hon så fort hon kunde utan att säga hejdå. Ja ja, vi fick betalt och vi gjorde inget fel. Nu har vi bokat en massa bussresor. Bundaberg-Airlie Beach. Airlie Beach - Cairns. Sen ett buss kort från cairns till Byron Bay för tre månader. Så nu får vi se vad som händer! För aka vi avvara ca 12 timmar i tråkiga Bundaberg.. Men som jag skrev till mamma och pappa. Jag kommer hem när pengarna är slut för jobba tänker jag inte göra mer här. Så ni kanske kan vänta mig lite tidigare än 28e juni. Who knows! Jag är glad att vi testat på farmlivet, men ännu gladare att vi lämnar det.  Ursäkta att texten är lång och svår att läsa men det går ju inte att göra nedhopp från mobilen..