Den här resan börjar att närma sig sitt slut. Min resa som jag i flera år har väntat på börjar gå mot sitt slut. Tiden har gått otroligt fort..

Tre och en halv månad. 104 dagar har snart passerat i ett land på andra sidan jorden. Det har varit en otrolig upplevelse och jag har sett saker som andra bara kunnat drömma om! Australiens östkust är gjord från söder till norr och från norr till söder igen. Avstånden mellan dessa platser är en aning svåra att förstå, och jag kommer förmodligen aldrig resa mellan dessa avstånd på markhöjd igen.

Några höjdpunkter från denna resa är: Storstaden Sydney. Livet i Manly. Snorklig med hajar. Sanden och vågorna på Bondi Beach. Farmarbete i Bundaberg. Heta Carins. Regnskogen och vyerna i Cape tribulation. Great Barrier Reaf. Färgerna och fiskarna i korallrevet. Hotelstanarden och partynätterna på Gilligans. Det härligt långa bussresorna som vi kom att uppskatta. Surfa på vågorna i Manly. Se en livs levande känguru. Att få använda en annan valuta som sin egen. Bästa lektionen i engelska. Och sist men inte minst - alla nya människor man träffat! Det finns så härliga människor världen om och backpackers är verkligen dem härligaste! Många av dem man träffat kommer man förmodligen aldrig att se igen och vissa av dem kanske man håller kontakten med föralltid. Vem vet. Det viktigaste är att inte glömma tiden här.

Två personer som varit en stor del av denna resa är Tori och Essi Brunsberg. Tori tog emot oss med öppna armar dagen vi anlände i Manly. Efter att Essi anslöt dagen efter har det varit vi fyra (F-Fanny I-Isa V-Victoria E-Essi, FIVE). Fyra personer som kanske inte skulle umgåtts på detta sätt på hemmaplan, men dem här två tjejerna har blivit två väldigt fina och nära vänner. Ni gjorde Manly till ett andra hem, ni blev en trygghet här på andra sidan jorden. Vi har haft så många roliga stunder i Manly och i Port Maquarie. Ni två är helt underbara!!

Isabelle. Tänk att det blev du och jag som gjorde den här resan. Vi som bara jobbat med varandra, aldrig ens umgåtts på fritiden förutom den gången förra sommaren då du följde med på gatufestivalen. Vem hade vetat då att vi skulle sitta ihop 6 månader senare i ett land på andra sidan jorden? Självklart förväntade jag mig att vi skulle bråka. Vem gör inte det när man äter, sover, är med varandra 24/7 och dessutom är väldigt envisa?? Vi har bråkat, ja. Det har inte alltid varit trevligt och vi båda har vid flertal tillfällen varit på väg att lämna varandra, men vi har alltid sagt vad vi tycker för vi båda insåg tidigt att det skulle vara det enda sättet vi skulle klara oss levande ur den här resan, haha.
Du har varit som en syster för mig under den här resan, en trygghet som jag aldrig skulle byta ut mot någon annan. Jag är glad att du har varit vid min sida, sett det jag sett, delat erfarenheter och upplevelser. Ingen kommer att förstå det jag berättar bättre än du, för du var där.
Det är därför jag nu tycker det ska bli sorgligt att skiljas åt. Även fast vi visste tidigt att jag skulle aka hem tidigare än dig har det inte varit verkligt förrän nu, men jag är glad att du stannar och fortsätter din resa även om det kanske är lite skrämmande. Jag är så glad över att det ar du som har varit vid min sida och gjort min resa till min LIVS RESA. Till vår resa. <3

Det är svårt att förklara med ord vad den här resan har gett mig. Den har förändrat mig och gett mig en ny syn på världen. Jag har fått en känsla av att ingenting är omöjligt så länge man har ett mål och försöker att uppnå det till varje pris. Jag vet vad mitt nästa mål är och det målet kommer att uppfyllas innan årets slut.

Att jag gjorde den här resan gör att jag nu kan börja ett riktigt liv för innan dess kändes allt bara pausat. Avlägset på något sätt. Jag är klar här och med Australien, men självklart kommer jag att sakna resandet, alla nya människor och friheten!

We really did it.